Kristider.

Det är i kristider som dessa som man börjar känna av saknaden efter en del människors närvaro.. Bland annat känner jag av hur min bästa vän lyser med sin frånvaro.. Visserligen har jag fått en anledning, men hur länge ska jag vänta!? Jag behöver dig ju.. Varför hör du aldrig av dig? Jag finns ju här och varför försöker vi inte göra något åt det tillsammans? Du var min närmaste och du fanns där i tid och otid, men snart vet jag inte om jag klarar av att vänta längre.. Jag hade behövt dig för flera veckor sedan, men jag måste fortfarande vänta på dig, fortfarande hälsa på dig som om du vore vilken främling som helst eller titta bort när jag ser dig någonstans.. Jag orkar snart inte längre.. Även om läget gjorde att du mådde dåligt så kan jag säga dig att då är vi fan två nu alltså.. Jag behöver dig..


/ Din Tony.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0